---

Igår var det sorgens dag här nere. Liza trillade i en trappa och bröt armen. Klumpigt... Hon var inte den första och troligen inte den sista som bröt något ben i kroppen. Jag har varit gipsad 4 eller 5 gånger, Viktor ungefär lika många och Liza börjar komma ikapp oss. Det är nu bekräftat att det inte är min laktosmage som är boven i dramat, då jag inte får i min tillräckligt med kalcium utan skulden ligger nu på våra päron och deras geners. Gött att få det förklarat. 

 

Jag sörjer med Liza då hon nu i ett antal veckor ska gå runt med gips i 40 graders värme. Det är svettigt som det är utan gips. Som tur är tror jag hon får ett gips som fungerar i vatten eller liknande så det blir lite badande men ändå. Fett jobbigt att hänga runt med ett gips mitt i sommaren och värmen.